- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 1 /
127

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r —––––––––––––––––––––––––––––––––-•

Med eld de brände bennes kind,

Af rosor nyss så full:

De gjorde henne lytt och blind,

For Edwys kärlek skull.

Emellan hennes englabild,

Den skönsta jorden bar,

Och dess ruin, som fasan vild,

En natt allena var*

Vid denna tidning gränslös harm
Uti mitt hjerta for:

Jag lyfte upp beväpnad arm
Mot himmelen, och svor:

Jag svor att hämnas: uppfylld blef
Min ed, min hämdelust.

Jag. Dunstan bort i landsflykt dref:
Han for till fjerran kust.

Men Fanatismen , ilskans tolk,

Grep gammal liksom ung,

Och högt förbannade mitt folk
Sin gudförgätna kungi

Jag slets från thronen, der min far
Fick dö; men Dunstan — han,
Som skändat allt hvad heligt var,
Ett helgons dyrkan vann.

Min broder nu min purpur bar,

Ett blodigt ödets lån,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free