Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Då kastar Riddarn M. ifrån sig linan,
Som, Ariadnes snöre lik, oss ledt
I tusende krumbugter. in i viken,
Och säger: »Hjelpe nu sig sjelf hvar en
»Af eder, bäst han kan. Jag har gjort mitt:»
Och dermed skakar han sin däfna kropp —
Det lät som hade sjelfva midgårdsormen,
Ur hafvets djup uppstigen, ruskat sig —
Och som ett regn nedgöt sig öfver oss
De floder, dem i luften ut han strödde.
Välan! nu väpne sig hvar man med mod
Att vada fram till närbelägna kusten 1
Nog synes här en riddare i stäfven,
Som varligt lägger ut en manslång åra,
För att på den, som på en märr af trä
Helt ridderligt få rida fram till målet.
Förgäfves — åran rullar — han också,
Och redan står han som en stör i sjön,
Och känner sig med foten sakta för,
Och tar ett steg, tar två, tar tre, tar fyra,
Och är å laga ort. ■— Der springer en
Med tvenne skutt i land. Den trogna hunden
Snällt simmer fram och gnisslar, då han simmer,
Otålig att sin herres spår få följa.
Jag och min skugga, (som med hals och hufvud
Är åtta alnar lång) ej dröja mer
Att gå i sjön — jag, mera tung än skuggan,
I vattnet går, när hon går utanpå —
S. följer ock — men snäckan, lätt och fri,
;^ Nu flyter upp på vattnets blåa glas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
