Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—–––––––––––––––––––––––––––
Det ar så lugnt och tyst på mörka sidan r
Af Minnets ö, men på den ljusa sidan
Går stormen fram med hjeltesteg. Och när
Han sätter skummig fot på gröna stranden,
För att sin holmgång fruktansvärd begynna,
Då brusar han, då frustar han med kraft
Som Widolf Midtomstången uti Sagan.
Ett ögonblick stå hjeltarne försänkte
I tyst åskådning. Men hvad skåda de?
De se på stormen. Han är skön att se.
En väldig jätte, håller han sitt hufvud.
Vid östra skogens bryn, och sväfvar fram
Så majestätiskt gungande på vågen,
f silfverrustning blänker hans gestalt:
Hans blick är mörk: hans vingar äro moln,
Men ljusa skyar, i en luden krans,
Så ståtligt gloriera kring hans panna.
Han byter farg: beständigt ljus och skugga
(Som dag och natt) omskifta på hans drägt:
Och hotande han tågar fram mot ön ,
Der Minnets lifvakt *), sirlig, stolt och frisk,
I vårens uniform, bereder sig
Att mota våldet med ståndaktighet.
0 se! väl är han stark, väl är han tapper,
Med öfvermensklig styrka tar han tag
1 unga fursteträdens månskens£ro/zor,
Och skakar dem, att sjelfva jorden bäfvar,
Men kronorna behålla dock sin plats;
* i *) Träden.
1*^––––––-
si
-*wm>
(SSte*
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
