Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Tidens brunn står Nornan Urd och qväder
Om allt som skett, med outtröttlig flit.
I Urdarbrunnen, sade våra fäder,
Blef allting rent som snö, som sänktes dit.
Den kunde tvätta blodbestänkta kläder,
Och göra kolsvart korp som dufvan hvit.
Allt kan försonas, och den onda tiden
Förlåtes lätt, så snart han är förliden.
Hvad börda finns, som icke Tiden lättat?
I hvilket mörker bar han ljus ej spridt?
Och hvilken hunger är, som han ej mättat?
Och hvilket stål, som han ej mjukt har smidt?
Men ett jag vet, som ingen Tid har tvättat,
Och ingen Urdarbrunn kan göra hvitt:
Det bär i evighet sin dystra svärta,
Det är — och blifver: ett förrädiskt hjerta.
Det renaste, som Urdarböljan tvager,
Det är en trofast man med evigt hopp.
Han sänks i Nornans brunn, så mild och fager
Liksom ett barn, och står som engel opp:
Och strålar der i oförgänglig dager,
Och gör som minne här nytt lefnadslopp.
Omgifven oss, J rena forntidsminnen,
Och skrifven runor djupt i folkens sinnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
