Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kung Erik! slut ditt öga till; ty tolf har klockan slagit.
»Kung Erik! sof, Kung Erik! sof, fast de din krona tagit:»
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Slätt intet Erik aktade att klockan slagit tolf,
Men stadnade vid vaktens ord på maskestunget golf.
»Kung Erik» lät så lustigt i hans öra.
»Kung Erik! kom till gallret fram, ty månen skrider fjerran,
»Om det är du, så buga dig i stormen inför Herran:»
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Kung Erik böjde hufvud ned, slöt ögat till om tåren,
Och Lifdrabanten log så skön med silfverhjelm på håren;
Men Erik bad i stormen inför Herran.
Och Lifdrabanten krönte då hans hjessa med en krans,
Bland många brutna törnen der en härlig blomma fanns,
Och kransen kom med friden under stormen.
Kung Erik sönk på bädden ned och sof vid ljud af psalmer.
Nils Sture kom (så drömde han), och bar i handen palmer.
Och kysste Konungen med törnekronan.
Så är det sagdt, att samma natt Kung Johans öga stod
Så öppet, som hans port vap stängd — och såg sitt eget blod;
Men hur det var, må Gud allena veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
