Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blickar kring sig, ser de höga lindar
I sin månskenskrona stolta stå.
Lilla hvita handen ut han räcker,
Gyllnelockigt hufvud tittar ner:
Som till flykt han båda benen sträcker,
Ropar till — och syns ej mer.
Sigrid först den lilla gossen saknar,
Af förtviflan fattad, ropar hon:
»Jesus! hjelp — Herr Johan» — Modren vaknar
Vid den skrämda tärnans jemmerton.
Händer vridas, suck på suck der susar,
Ingen vet för ångest hvad hon gör.
Modren ensam, blek, men rådig, rusar
Alla trapporna utför.
Hennes hår så vildt kring skullran flyter:
Dödar anar hon i hvarje träd.
Stängda trädgårdsporten upp hon bryter;
En förtviflad qvinna är ej späd.
Allt är tyst, och tystnaden bebådar
Lifvets slummer efter lifvets dans.
Men, se der! hon Johan återskådar,
Leende i blommors krans.
Modren gret, ej tårar blott, men frågor;
Hälften utan svar i födseln dog.
Vild var fröjden efter vilda plågor;
Men den lilla satt der lugn och log,
Log och sade: »Månens sken bedrog mig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
