Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
Natten sina vingar breder,
Rullar täta dimmor opp.
Tyst hon sig till strid bereder
Emot dagen och dess tropp.
Men Aurora kogret fyller:
Re’n en rosenpil så klar
Flyger — sårar och förgyller
Nattens vingspets — och blir qvar.
Redan komma flera, flera;
Natten fäller blick och mod.
For den lyckan att regera
Pliktar hon med eget blod.
Och när solen hjessan höjer,
Med den gyllne kronan på,
Nattens drottning hjessan böjer:
Gråtande hon flyktar då.
Men naturen mäktigt bjuder
Frid emellan natt och dag.
»Kommen!)) så dess stämma ljuder,
»Er förmälning firar jag.
»Yfs ej sol! utaf din lager —
»Natt! ej så förfärad blif!
»Sol! gif hit din ljusa dager —
»Dina skuggor, natt! mig gif!»
Nattens skuggor, dagens strålar
Tar naturen i sin hand,
Och med båda yppigt målar
Berg och lunder, sjö och strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
