Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Och vredens svärd på aftonhimlen brinna,
Och strida floder utaf fasa stelna,
Och hämmas i sitt lopp; ja, Kyrkan sjelf,
Hon, Fridens Moder, mellan flammor står,
Och ropar sina ve och ve förgäfves.
Det syns som Petri nycklar ej förmådde
Mer läsa upp den slutna Nådens port.
Bedragoras icke af det lömska lugn,
Som smekt vårt hopp i dessa sista dagar,
Och prisom ej vår dygd och våra böner,
Att de Guds vredes hämnarsvärd försmält
Och plånat ut Rättfärdighetens dom.
(Han utsträcker sina händer emot
Torkel Knutsons monument.)
Ty se — jag ser, och hvad jag ser, förkunnar,
I templets famn en vålnad utan hvila,
I grafvens djup ett hjerta utan ro.
O se — jag ser, och hvad jag ser, förkunnar,
Att Torkel Knutsons ande går och vandrar
Kring fosterlandets bygder, och dess namn
Är Hämnd — och när det vilda namnet nämnes,
Så bäfva himlarna och jordens krets.
Blod sitter än på denna pansarskjorta ,
Oskyldigt blod kan hända — det vet himlen —
Men det vet jag och hvarje redlig man,
Att orättvist det flöt för bödelssvärdet.
Och se — jag ser, och hvad jag ser, förkunnar,
Att denna hämnd, som sina offer söker,
skall finna dem. O! hvad du gör, gör snart,
Du fordom starke, vördnadsvärde Hjelte,
Nu blodiga och fruktansvärda Skugga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
