Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
Jag dyrkar detta helgon. Fridens blomma
Bär det i hand, och Ärans stjernebindel,
Med klart, men prunklost och ofargadt ljus,
Omgifver skönt dess marmorhvita panna.
I denna tid, liksom i fordomtimma,
Kan redligheten ej två herrar hylla
Och ännu mindre tre. Jag går, som förr,
Min lugna gång dit samvetet mig bjuder,
Och här i templet, invid denna graf,
Som gömmer Torkel Knutsons stora hjerta,
Som slog så mäktigt, likt Rättvisans ur,
Att kommande århundraden det höra,
Här vill jag, vördande, i stoftet bedja,
Att Rätt må ske, och sedan glad uppstå,
Att handla fritt och för det Rätta strida.
Ingeborg,
Jag vördar ock Rättvisans majestät,
Mer stort än ljuft och mera högt än skönt:
Men för dess åsyn blott mitt hjerta bäfvar,
Och, minnandes sin svaghet, egnar henne
Ej kärlekens, men fruktans heir^ka dyrkan.
Och hvem kan väl bestå inför den hr Ta,
Oblidkeliga domen i dess blick?
Men är det i Försynens råd beslutet,
Att hämndens rätt skall bloda ned vårt land,
Och brodertvisten blott med död försonas,
Fall ned med mig, min dotter! bed med mig
Om nåd for den, som räddade vårt lif,
Den ädla, ridderliga hertig ISrik —
Vårt lif, Birgitta! ty ännu jag bar
––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
