Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vinets Gud, nited dråfvor krönt, i
På purpur hvilar vekt och skönt.
Af törst han. än försmäktar;
Han tål ej Hebea nektar.
Nu Hercules framträder der,
Behöljd af lejonhuden.
Ett vinfat på sin skuldra här
Den jettelika underguden.
Mot klubban stödd, han kring sig ser,
Och sätter fatet sakta ner.
Pcin känner dragningskraften,
Och Bacchus ler så mildt mot saften.
Men utur fatets rymd Stå opp,
Mildt rodnande och brydda,
Tre Genier: Minne, Kärlek, Hopp
Med lätta silfvervingar prydda.
De sjunga Enzios akönsta sårig
Vid pukors sorl ooh Fauners språng.
Vid lyrors ljud, som klinga,
Eteriskt Nymferna sig svinga.
Men snart tar festens dröm ett slut.
Till uppbrott hornen skalla,
Och gudaskaran strömmar ut,
Och vakten troget mönstrar alla:
Filippo dock, som Hercul var,
Vid fatet står med klubban <jvar,
Och vid Kung Enzios sida
Ses Asinelli än förbida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
