Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en rund, på silfverstolar,
Flammande som midnattssolar,
Kejsare vid Kejsare han ser,
Dem en ödmjuk verld sin hyllning ger.
Mörker deras throner täcker:
Deras kronors sken är starkt, men kallt,
Och ju längre raden räcker,
Mera dyster hvar gestalt.
Munkar der, i svarta skrudar,
Såsom underjordens gudar,
Stå med bålens facklor i sin hand
Kring den sista, Kejsar Ferdinand.
Men från fjellens spetsar strålar
Ned ett obesmittadt, härligt sken,
Som med morgon rymden målar:
Midt i kejsarkretsen re’n
Står Guldkonungen af Norden,
Gustaf Adolf. — Ej åt jorden
Mera härlig gåfva himlen gett:
Större Norrsken aldrig verlden sett.
Stridsman for det evigt Sanna,
Syns han född att skapa om en verld.
Nåd man läser på hans panna,
Frid! står skrifvet på hans svärd.
Blixtar kryssa kring hans hjessa;
Hjeltens tankar likna dessa.
Götha Lejon vandra i hans fjät
Med ett lugnt och mäktigt majestät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
