Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•**- -’***•
f Att för sin bragd han skulle der belönas, f
Och i Jerusalem till konung krönas.
Men Gottfrid sade: »Eder jag besvär
Att mig for kronans tunga prakt förskona.
Så sant jag lefver jag den icke bär!»
Han fick i döden forst sin rätta krona.
Så blef ock du på jorden obelönt,
0 Skald! som söng så tjusande, så skönt,
Om lejonhjertan och om riddartider, ,
Om helga grafven, Gottfrid och hans strider:
Du, som Jerusalem med snillet vann,
Som han med svärd — fick samma slut som han.
Men om från en förgänglig fest du rycktes,
Och ärans stämpel först på griften trycktes;
Dit namn är tryggt i seklernas förvar:
Din högtid Skald! Du ej förlorat har.
Så länge Latiens dalar blommor föda,
Och vattenfallen strö sitt silfver der,
Och purpurdrufvoma på bergen glöda,
En evig blomsterfest ditt minne är.
När morgonrodnan flammar upp i öster,
Och hafvet lugnt som Diktens källa står,
En sång försmält med sköna, klara röster,
Från strand till strand i ljuflig växling går.
När aftonrodnan tänder sig i vester,
Begynnas der ånyo samma fester,
Och Diktens trolldom, ny för hvarje dag,
Förbyter ej sitt himmelska behag.
Och Främlingen från Nordens land, som sutit
På klippans spets och hört — och tårar gjutit,
1 sin förtjusning ropar mången gång:
J »O! af en Engel lär den sången vara!» i
W- - 111 1 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
