Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är icke Vänskapen den största
Af Englarna i lifvets hem?
Nej 1 Vänskapen är väl den for sta,
Men Kärleken är störst af dem.
Det visste Hugo. Än i tro densamma,
Vår Vänskap viker för en högre Gud.
Den blandar blygt sin eld med Amors flamma
Kring Dig, o Hugo! i Din brudgumsskrud.
Att Du en högre stjeraa funnit,
Bör det bedröfva oss? o nej!
Vi glädas, att Din Brud Dig vunnit;
Ty vi förlora Dig dock ej.
Snart flätas nu ihop de dyra namnen:
Louise och Hugo, Hugo och Louise,
Och Amor sluter Hymen glad i famnen;
De smeka Dig och Henne växelvis.
Ditt band, o Broder! blir Din ära:
Gläds, att Din frihet är förbi;
Ty att en sådan boja bära
Är ljufvare än vara fri.
Nu först for Dig det tänder sig, det fria
Och rika lifvet: nu Din dröm blir sann.
Nu skildra Axels blomstrande Maria
Med eld och sanning, sedan Din Du fann!
När Edra händer ömt sig trycka
I huslig frid, Din lycka känn!
Hon är så skön som Frithiofs Lycka,
Men ej så flyktig dock, som den. d
X
~ ~— nnc#
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
