Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»**«
^ O % f
p Höres af vår efterverld. —
Varen vid ert gamla sinne,
Och förvaren i er själ
Min försakelse, mitt minne!
Mina barn, farväl!»
Till Elba for Han. Hämndens säde grodde
I jordmån, närd af ära och af harm.
Hvad verlden om hans lif och bragder trodde,
Det dog en stund. Men i hans höga barm
En Kejsartanke, ännu li£Lig bodde: —
Och den allena gjorde honom varm.
Han lät dem dela rofvet. Men han tänkte:
»Det var for mycket, att jag allt dem skänkte.»
När vårens vindar hafvets spegel krusa,
En dag, han lyssnande på klippan står.
Han tror sig höra segrens vingar susa,
Och vågen, snabb, mot Galliens stränder går.
O! För de planer, i hans inre brusa,
Ej längre Elbas trånga rymd förslår.
Det är för litet för hans herrskarsinne —
Och all hans storhet är ju blott ett — minne.
»Till segels!» ropar han:
»Sen J, hur härligt vågen svallar?
Hon oss till nya segrar kallar —
Nu följe mig hvar en, som kan!»
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
