Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Arma barn! Han dog allena,
Han, som verlden lagar gaf:
Döden blott kan oss förena,
Fastän ej i samma graf.
Barn och barnbarn ser jag falla —
Drottning, Kejsare och Kung;
Döden än ej skördat alla:
M}g han finner ock för ung.
Kejsar’n slutade regera:
Stängd blef ärans tempelgård —
Och nu lefver han ej mera;
Jag står qvar — hans minnesvård.
Hvarför dömdes väl hans moder,
Att i lifvets öken stå
Här, ibland hans ärestoder
Äldst, men bräckligast också?
Ach! Han har så många andra —
Herre! Tag mig härifrån!
Låt mig snart och stilla vandra
Till Ditt rike, till min Son!»
Så hon suckar. Och det lider:
Hon till Sonens möte går.
Såret icke längre svider \
Trons och Styrkans lön hon får.
Hennes stolta tårars flöden
Samlas till en perlekrans: —
Stor hon är och skoii i döden;
Hon var moder —* hon var Hans.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
