- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 2 /
205

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fJW*–––––––––––––––––––––––––-

Och jag såg uppå Orions tecken.
Länge satt jag, full af stumma frågor,
Väntande att läsa i Orion
Lifvets eller dödens prophetia.

Uret ljöd, och vid det for sta slaget
Syntes fastet darra för mitt Öga.

Vid det andra sönk mitt ögonlock
Öfver ögats stråle: slumrens slöja
Öfver tankens stilla lampa sönk:

Och det tredje ljudet nu jag hörde
Som en knäppning på en klangfull harpa.

När det fjerde hördes, jag i drömmen
Såg en himmelsk, bländande gestalt
Klädd i morgonrodnad, med en krona,

Väfd af tusen färger, kring sin panna.

I en snöhvit hand han bar en harpa
Af Safir, som hvilade mot bröstet,

Och som tycktes slå sig sjelf, men rördes
Af de eldiga och fulla slagen
I den leende Serafens hjerta.

När det Tolfte, sista ljudet hördes,

Och dess ton, med sakta genljud, föll
På mitt öras fibrer som en droppe
Af ett himmelskt regn, en Junii-dag,

Faller ned uppå en källas spegel:

Se, då vaknar jag: då är det morgon
Re’n på jorden. — Jag mitt öga lyfte
Upp mot himlen — då var molnet borta,
i Och Orion lyste matt, men ren Jh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free