Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess grenar (som till bön), mot himlen höjas, W
Men brottas djerft med alla tidens vindar,
Och om hon faller, skönt hon grönskar än.
Men strid hon har från morgonen till qvällen,
Då mossan vexer lugn och kall på hällen!
Djupt Näktergalen, lyft af känslans vingar,
I lummig häck de ljufva slagen slår.
Ju mörkare det är, ju högre klingar
Hvar ton, som från hans rena hjerta går.
Han älskar Ömt: han längtar, sjunger, gråter,
Då snigeln slickar stoftet, kall och hal,
Och musslan sofver i sitt gyllne skal.
Så i naturen, Menskaf af ditt hjerta
Du rösten hör och skåda kan dess bild.
Var tom — haf lugn! Var känslig —och din smärta
Hon är ditt allt. Blif stor — din storhets ära
Gör dig från verlden mer och mera skild.
En jordisk själ en jordisk lycka kröner —
Ju högre lif, ju större qval du röner.
Men bäfva ej, om du är fast och trogen,
Och älskar Ljus och Sanning mer än glans!
Din lycka ofvan stjärnorna blir mogen —
Se upp! Ej evigt fängslas du af jorden;
Din kedja byts till fridens oljokrans.
Till himlen lyft din kärlek, dina böner —
Ett kors är denna verld for Ljusets alla söner.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
