Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p*
Första Nornan.
Minnet än troget sin Sköldmö ledsagar,
Skrifver sin runa om forntida dagar:
Minnet jag är; men ett minne som klagar9
Systern är borta — den enande kraft.
Vi känne dig, Härold från Diktens ö!
Vi älske dig, Saga och Minne!
Som sol strålar ned i den klara sjö,
Du speglar din glans i vårt sinne.
Men tyst ligga Fadren och sofva,
Fornsångernas ljud äro dofva.
Ej duger att jemt se tillbaka,
Lif heter att strida och vaka.
Framåt genom tiden med vapen i hand!
Hoppet väl ännu sin Sköldmö ledsagar,
Qväder sin spådom om framtida dagar.
Hoppet jag är; men jag tvekar och klagar,
Systern är borta — den enande kraft.
Kom, Norna! — Dock fåfängt kring verldens
Till henne vi armarna sträcka.
Hon slumrar i hjertat med stilla blund:
Med handling vi måste den väcka.
Se’n kunna vi minnas och hoppas,
Se’n skall segerkronan oss knoppas.
Att do ellet lefva med ära,
Derföre gevären vi bära:
Gud, Konung och Land vare drabbningens
Tredje Nornan
4
t**®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
