Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?
Min Mamma mig kysste etthundrade gånger,
Jag trodde, hon skulle mig klämma ihjäl,
Och kyssarna blefvo etthundrade sånger,
När jag hunnit ut under himmelen väl.
Det gick, må man tro, öfver stenar och stockar;
Som galningar flögo de krusiga lockar.
Mig tycktes, jag red på en strålande pil,
Nyss flugen ur bågen, så <jvick som en il.
För föttema trillade daggens droppar
Som äktaste perlor på sammet så grön,
Sitt guld lade solen på lindarnas toppar,
Mig syntes all verlden så innerligt skön.
Hon var ej så skön, hvarken förr eller sedan;
En himmel var ofvan, en himmel var nedan,
Och sjön stod så blå till att spegla sig i,
Och blomman var öppen och jag var ett bi.
Som bäcken i dalen framsorlar och klingar,
Min sång och min dikt ifrån läpparna flöt,
Hvart ord var en fågel med toner till vingar,
Som spelte om fröjd uti sommarens sköt.
I solgången såg jag vid berget det höga
Ett sittande Lo med ett blixtrande öga.
Jag frågade: »vill du, så vänder jag om?»
En röst var i skogen, som ropade: Kom!
Jag gick Öfver berget, och söng uti glansen
Af aftonens rodnad, och djuret gick med.
Små Lexnarna kommo och började dansen
J Yid ljuflig musik ur hvart endaste träd J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
