Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
i
Och Beatrice, Romas skönsta jungfru,
Snart fäster myrteukronan i sitt hår
Och leende sin hand, sitt hjerta skänker
At Fabio Guerra, Romas skönsta yngling.
Du sjelf, Lucrezia! • går med trygga steg
En skön och lycklig ålderdom till möte.
Du delat har med oss förtryckets plågor,
Njut nu med oss vår frihet och vårt hopp.
Lucrezia.
O ja! så länge menniskan är ung,
Hon dyrkar Hoppets leende Gudinna.
På sin triumfvagn öfver lifvets bana
Så rastlös och så skyndande hon ilar,
Att det Förflutnas bleknade gestalter
Ej mäkta följa henne på sin färd.
När hon banans gräns omsider nalkas,
Och långsamt tågar genom åldrens öknar,
Och af erfarenhetens grymma visdom
Förföljd, ej mera tror på Hoppets lögner,
Då hinna Minnets andar henne opp,
Omhvärfva henne, och så tätt sig sluta
Till hennes sida, att hon ej kan fly:
Och hviska sakta eller högljudt språka
Om hvad hon varit, hvad hon tänkt och gjort.
Ye menskan då, om dessa Minnets andar,
Med vilda blickar, blod på sina kläder,
Blott ropa mord och mord i hennes öra!
Ye mig! en enda, dyster hämdens ande,
En enda Minnets furie mig förföljer,
Fördunklar solens ljus for mig om dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
