Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g***»
Mot Minnets blåa himmel drömmens glada
Och rika bilder, och som ram kring dem,
Han hoppets friska blomsterkransar lindar. —
Låt oss ej störa honom! Ej en flägt,
Som oren är, från våra läppar andad,
Må stjäla in sig i hans paradis
Och doftet af dess blommor grymt förgifta!
Han vet ju ej hvad brott och smärta är:
O blanda ej, min mor, de grymma namnen
Uti hans unga, rika lefnadsdröm!
Kom närmare och se, hur sött han sofver!
Läs i hans anlet, huru skönt det är
Att lefva och att hoppas.
Så mycken frid på denna panna strålar,
På läppen bor^å mycken salighet,
Att blott dess åsyn bör din smärta lugna,
Försona dig med lifvet och dig sjelf.
Och när du tror, att du din frid förlorat,
Att hoppets sol i dina skulders moln
Gått ned för evigt: hvila dina blickar
På löftets son, din älskling och min broder:
Han är vår frid; tryck honom till ditt hjerta —
Gläd dig åt honom; han vår Oskuld är.
Han är hvad vi en gång kanhända varit;
Men ack! så djupt vi äro fallna redan,
Att nu vi dyrka måste i hans bild
Vår forna bättre Varelse, och frukta
Vet, Giacomo! jag hade längesedan
A Höljt doket af mitt brott för verldens Ögon —
Lucrezia.
Att blotta oss inför vår egen själ.
©fe»*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
