Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#*?»’––––––––––––––––––––––––––––––––K** g
hvilans timma nalkas. Hon ensam vill ännu några ögonblick vaka
för att samla friska blommor till morgondagens festlighet. De gå.
4.
Beatrice allena. Nu, utan vittnen, utbrister hon i tårar
och framsuckar i nattens sköte, en elegie af omätlig smärta. Det
qval, som hon ensam vill bära, döljer hon under skenet af den
mildaste, renaste glädje endast för att upprätthålla friden bland
sina olyckliga närmaste. Hon tror sig sjelf ensam brottslig. Hon
nedstörtar på knä inför sin faders skugga, hvilken, så grym han
an var, hon dock anser som ett helgon emot sig. Och om den
hämdkräfvande skuggan hvarken vill eller han nalkas med en
förbön för sin brottsliga dotter det högsta väsendet, så må den
dock ej som en molnstod stå hotande emellan den Evige och den
bedjande dottern. Hon beder, att ej den verldsliga orättvisan
med sin bödelsyxa må bloda, vanära och utrota hennes olyckliga
familj. Endast inför Lifvets stjerna vill hon blotta sitt hjerta,
och hon vill sjelf hämna sin faders ande på sig sjelf. Men åt
verldsliga Styrkans arm vill hon ej frivilligt öfverlemna sig. Den
eviges öga allena har sett hvad hon lidit, sett hvad hon brutit.
Den ende Domaren må låta sin eviga rättvisa hvila tungt öfver
hennes hufvud, och låta sin mildhet nedgjuta sig öfver dem y som
delat hennes brott men icke hennes brottslighet:
»Mitt bröst är likt en djup Avemersjö.
O! må hvar droppe utaf frid och lugn
Som strömmar bort ur Beatrices hjerta.
Igenom ögats port, i heta tårar,
Som balsam gjutas i Lucrezias hjerta.
Och må hvar ros, som dör på mina kinder,
Slå ut med prakt på Bernardinos kind!
Och må den glans, den ära jag försakar
. . Min äldre Broders hjeltepanna smycka!
Så må jag dö, förvandlas och förglömmas;
Och Fadermörderskan med hennes minne,
Af qyalen och af menskotungor mördas!
Det finns ej död, så grym, som den jag lider
1**?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
