Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Magnus, Konung Birgers Son ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––st#®
p Som lifvet njuggt och sniket än mig unnat,
Den sista droppen på min tunga do.
Skall af min hela ätt jag sjelfva den sista
Sist vandra få den sista dunkla väg
Som leder till den första rena fröjden.
Gud! vågar han — ett mord kanske:
Ingeborg.
Nej! moder.
Hård är han väl: en niding är han ej,
Och dömmas skall det hufvud han vill fålla.
Han hatar brottets mörka, lömska vägar:
Ett lagligt våld han endast vill begå.
Han vågar mycket för sin rätt, sin lag:
Jag äfven något våga vill en gång
För dig, o himmelska och dyra lag
Som skrefs af Kärleken med ljusa strålar
Och ej med ord i djupet af mitt bröst.
(hon uppreser sig.)
I afton kommer han. Hör mig, min Drottning!
Bakom den blomstrande tapeten här
En lönndörr leder till fördolda rum,
Och trogna trappor konstigt vrida sig
Igenom hvalfven ned till Mälarns strand.
När Vakten såsom vanligt Magnus fort
Hit in och tungt beväpnad, ställt sig upp
Der utanför vid fönster, port och dörr —
Tyst! redan slamra vapnen! Han är här.
Jag hör den öfverste drabantens röst:
I corridoren hör jag Prinsens gång.
(hon närmar sig till Hedvig.)
.^ Min Drottning! blott en bön af Dig jag beder
”t#*». ––––––––––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
