Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Magnus, Konung Birgers Son ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthias återkommer. Upproret är stilladt. Magnus hade
redan lyckats att uppnå folksamlingen, som var nära att upplyfta
honom på armarna och hälsa honom som konung, då Ingeborg
framträder och med sitt milda tilltal och en blick af förebråelse
afväpnar Prinsen, som lehmar henne svärdet och frivilligt återgår
i sitt fängelse. Nu inses faran af Magni tillvarelse. Man dömmer
honom till döden. Med upplyftade händer svära Rådsherrarne
att han dö måste for Rikets väl. Stephan Rörekson svär ock som
de andre att han fäller sitt yttrande, ej af hat, men pligt. En
hotande blick af Erke-Biskopen, som ej svär och ej dömmer.
Birger Brahe dömmer, emedan Prinsen nu mera synes hafva
förbrutit sig: dock vet han, att Riksföreståndaren kan mildra
domen och derom beder han. Erke-Biskop Olof gifver sin
välsignelse åt dem, som med äro och tro fällt sitt domsslut, men
förbannar den, som svekfullt leker med oskyldigt blod och med eder.
f
Matthias och Birger Brahe äro endast qvar. Nu
inkommer Ingeborg med svärdet i handen. Den ordstrid, som nu
uppstår mellan henne och Matthias, är full af liflighet och eld å ena
sidan, af orubblig ståndaktighet å den andra. Han talar om
kronans majestät och värdighet, men hon om oskuldens högre
majestät. Hon nekar att underskrifva. Och hon söker att hindra
Matthias derifrån. Men han skrifver, och hon störtar ut. »Mitt
namn» säger Matthias, »är nog att lösa eller fälla.» Han går med
den färdiga blodsdomen i sin hand.
Ett ögonblick är salen tom. Den åldriga, blinda Drottning
Hedvig, åtföljd och ledd af tvenne Tärnor, inkommer och är
intagen af fasa. Hon vill kasta sig för Riksföreståndarens fotter;
ty »jag» säger hon, »kan förödmjuka mig, men Magnus, ung
och till kronan född och oskyldigt dömd, bor vara stolt.»
Förgäfves säga henne Tärnörna att salen är tom. Hon upprepar
sina olyckor, rörande och nästan omätliga. Men då slutligen hon
finner att intet öra henne hör, så nedfaller hon vid Birger Jarls
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
