- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 3 /
116

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Magnus, Konung Birgers Son ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ gifva Nåd. Ocb jag skall lära honom ordet Nid. Ty det är r
detta, endast detta ord som gör en konung till en Gud på
jorden. Från dessa läppar vill Magnus emottaga nåd: från inga
andra. Men han misströstar ännu. Han anser sin undergång
säker. Men denna visshet behåller han för sig sjelf och efter det
högtidliga afskedet yttrar sig hans försakelse lifligast i Monologen.

Han omfamnar den i tårar försmältande Arvid.

FEMTE ACTEN.

Helge Andsholmen. Soldater. Folk. I bakgrunden ett
purpurtäcke utbredt, hvarvid Bödeln står med svärdet. Det är tidigt
på morgonen. Annu ej dager. Facklor. Riksföreståndaren
med en lifvakt otagifven, i samtal med Natt och Dag. Då
denne för Regenten tillkännagifver att, enligt hans tillsägelse,
domen blifver verkställd en timme före den utsatta tiden och
Riksföreståndaren utdelat några befallningar, försvinner han af
Scenen men återkommer och intager en stol. Kort derefter
anländer tåget, hvarest Magnus visar sig omgifven af Vakt, men
utan bojor. Han är Furstligt klädd och med krona. Natt och
Dag uppläser Domen i korthet. Rörelse märkes bland folket,
men den af harm upptände Arvid framrusar och hotar att
genomborra uppläsaren. Magnus stillar honom. Nu anländer en
dystert klädd Munk, djupt insvept i en kåpa, som utbeder sig
den snart döende Prinsens sista välsignelse. Han far den :
Magnus betraktar honom med djup rörelse. Erke-Biskopen vinkar
slutligen åt honom att aflägsna sig. Sanslös nedstörtar Munken
till jorden och blir hastigt bortförd af några personer. En
hviskning om Konung Birger. Magnus liksom vill störta efter honom
med öppna armar, men hejdar sig åter och vill tala till folket.
Riksföreståndaren vinkar liksom ej tillåtande det; men Magnus
talar dock —* kort, mäktigt, rörande; förlåtelse för hans fader,
minne af det goda sonen gjort, glömska af hvad han brutit,
be-j gärer den döende Konungasonen. Folk nedfaller för att kyssa J

!**»- :––––––––––––––––––––––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/3/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free