Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®X^–––––––––––––––––––––––––––
^ Och aldrig darrat; men nu ryste jag,
! Och svärdet slant på munkens hala drägt.
Jag mycket grufligt sett och lett deråt:
Men nu hetager mig en dyster skälfva;
Nu bäfvar jag’ af harm; ty jag har skådat
Min gamla Fader slagen uppå jorden.
Oldur.
Af Ghristna männer.
Alrik.
Uti bojor sluten.
Oldur,
Af Ghristna männer, efter guldet snikne.
Der ligger ännu svärdet — si, det blyges.
Jag bär det icke mer, min arm är matt;
Vanmäktig, men dock vild och outtröttlig,
Nu hämden, lik en gam, mitt hjerta gnager.
i
Alrik. |
Om du ej kan, så vill jag hämnas.
Oldur.
Alrik!
Tag detta svärd, ett vittne till min skam,
Och låt det vittne blifva till min hämd!
Svär mig en ed dervid!
Alrik*
jrf Låt höra den!
t
–––––––––––––––––––––-
i
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
