Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f Emund.
Med dig är Gud — mig har han öfvergifvit,
Så synes det. Kanske de gamle Gudar,
Dem jag försmädat, vredgas uppå mig,
Och nya Guden mig ej törs beskydda;
Ty en mot många står sig slätt i striden —
Och vill det ej; »ty,» tänker han, »hvad skall jag
»Med gamla döpta gubbar i min himmel?
»Jag har nog dem, som dyrka mig ändå:»
Och hvar förrädare, fast smekt och hyllad
I nyttans ögonblick, blir snart föraktad.
Så står jag, arme Man, emellan tvénne
• Förkrossande och vreda gudamakter,
Och emot båda har jag mig försyndat.
Min staf jag nu har fattat, som du ser,
Och jag vill vandra, tills jag återfinner
De fordna Gudar. Hvar de månde vara,
Det vet du väl som har dem hädan drifvit.
En röst ur folkhopen.
Yäl talar Emund, Upp] till Oden gå vi,
Till Thor och Freyer: inför dem yi klage;
God tid i landet kunna de oss gifva. —
En annan röst.
Tyst! störom icke fromma männers tal.
Ansgarius.
Förtälj mig, Emund! ur hvad grumlig källa
Du dessa tviflets mörka tankar hämtat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
