Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<**»*- <■**«
Alrik. F
Din aning är ett irrsken, som bedrager,
De svarte Männer lia förvirrat dig.
For gammal tro jag svärd och brynja drager,
Och intet rum din himmel har för mig.
Min kropp en gång den gamla jorden tager,
Sjelf Vallhalls silfverport är läst för mig.
Vi träffas ej: vi skilda Gudar ära,
Och en af oss far vilse i sin lära.
Hulda,
Om först jag dör, och lägges ned i sanden —
Och snart jag ändar visst milt vandringslopp —
Så skall min ande, från de nya landen,
Besöka dig, ur slumren väcka opp,
Och flägta mild t med ljusa helgonhanden
Till dig ett sken af evighetens hopp;
Som paradisets dufva till dig flyga,
Och himlens tro uti ditt hjerta smyga.
Alrik,
Om forst jag dör, så kommer jag ur kullen
Och säger dig: hur det med mig är fatt,
Klädd i grå rustning, som min moder mullen,
Som Odins korp , så svart min jernehatt.
Vid stranden binder jag den gamla jullen —
Förskräcks ej blott! Det blir en månljus natt.
Är det mig väl, så skall du med mig fara;
Är det mig illa, låter jag dig vara.
(uträcker armarna; men faller dem åter.) ^
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
