Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan.
»
En Christen munk det var, jag känner honom.
Med skallig hjessa, djupa bistra ögon,
Och klädd i fotsid kappa, svart som sot.
Då vet jag — Gudar! o livi blef han icke
I egen låga långsamt stekt ihjäl?
Du, Alrik! säger intet. Stum du hvilar
Uppå ditt svärd, försänkt i djupa tankar.
Din höga dygd, och dina bragder, yngling!
Ge dig en billig rätt att här få taja;
Ditt mod, din arm böd lågan lägga sig;
Som Surtur skön och stark du stod på taket
Bland eldens flammor, vördande din makt
Och vikande för dina klara ord,
Som ordnade och styrde folkets händer.
Du blef vår räddare i farans timma:
Hvad säger du till svar uppå min fråga?
Alrik {sakta).
Som Surtur — ja! den liknelsen var härlig.
(högt.)
Mig tyckes, då jag ser den stora bilden,
Så ståtligt prydd med guld och silfverkedjor,
Med kopparhatt, stålhandskar och ett svärd,
Som vore jag ett barn ännu. Jag minnes,
Hur jag en afton till Upsala lände,
Att se en offerhögtid, med min Fader.
t
Oldur.
Folke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
