Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p Den rättast tror oclj gör, visst segrar den. *
Fast många sköna helgedomar falla,
På fadrens ö jag reser en igen. ,
Det lyster mig att falla eller vinna,
I blodigt gräs de gyllne taflor finna.
CVapenbrak. jHögljud t bifall.)
Oldur.
Skön är din stämma, son! den klingar ljufligt
Som svärdets klang i heta bardalekar.
Du gjuter mod i många veka hjertan,
Och åldren sjelf står ej emot den trollkraft,
Som ifrån dina läppar flödar mäktig.
Så grå jag är, vill jag din bana följa,
Och fastän ej jag mycket har att våga;
Ty gammalt lif är icke värdigt offer,
Jag ger så godt jag har åt mina Gudar.
Och bättre är att dö i verk och handling
Än somna under tak på dödens bädd.
En gammal Bonde.
Stort skäl har du att på de Christna hämnas,
Dock bättre vore att du teg dermed,
Ty ringa heder har du inlagt, Oldur!
När Presten band dig båd’ till hand och fot.
* Alrik.
Tig, gamle vekling! bry dig ej om hämden,
Den föres ut med svärdet, ej med tungan.
Lätt är att såra, svårare att hela;
Men gubbars glam är såsom krämarskutor, A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
