Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
Så blir min ära dyrköpt, ödet tiger.
När dess bestämda offer fallit har,
Och drar sin starka jernhand så tillbaka,
Som höll dess kämpe uppe under striden,
Och Gudar le åt mig, då jag dem blottat
Allt skont och stort, som jorden bär, till offer;
Och så belönande min fromma ifver,
De sända ned en liten tjensteande
Åt mig till brud, som öfverallt mig följer,
Och högt mig älskar, smyger sig intill mig,
Tar mig så hårdt i famn, och hjertat höljer
Med heta kyssars glöd, och heter Ånger.
Då spänner jag min rustning kringom lifvet,
Och går till kamp mot Ödet, slår det neder,
Och stormar Gudats silfverport, och vräker
Från sina stolar Valhalls grymma Gudar,
Och sedan dor från ånger och från allt:
Det blir en väldig död, en äkta död,
Så god, att intet lif den öfverväger. —
Det blir dervid: en blixt, och allt är gjordt.
Jag hugger Christenhetens hufvud af,
Och lemmarna förgöra se’n sig sjelfva.
Du darrar, hand! det har du förr ej gjort,
Då du med svärdet klufvit hårda hjelmar.
Var stark!
(Erkebiskopen kommqr ur Kapellet.)
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
