Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g)^ T ;–––––––––––––––––––––––––––––
JT *
p Om Gud ej tagit honom upp af jorden, . ■ p
Så vill jag gå till dess jag honom finner,
Framräcka dig, min dyre son, till honom;
Ty du skall skåda den dig lifvet gaf,
Och få välsignelse ifrån hans mun,
Att du en gång må ock hans namn välsigna.
Densamma moder, som kring staden- gick
I sorgens skrud och ropade om död,
Skall nu i glädjens drägt, med ljusnad blick,
Förkunna lifvets ord och Herrans under,
Och berg och stenar, dem min sorg ej rörde,
De skola gråta med mig i min fröjd.
SJETTE UPPTRÄDET.
Alrik,
Med stilla gång jag detta rum beträder,
Der än i gräset synas gudaspår,
Jag vördar Siaren: hans tal mig gläder:
Hans underverk mig med beundran slår. —
Hvad glans det kommer af hans gyllne kläderI
En ring af ljus omkring hans hufvud står..
Min hämd förmildrades af ordens blomma:
Svärd i vid den mannen far du icke komma.
Valfader grånar: gudar åldras alla:
Min barndoms trollring re’n fördunklad är.
De redan länge varit mig för kalla,
Och värma jag i himmelen begär.
Tungt lifvet blir, då hoppets stjernor falla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
