Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#***- •***!
^ Du allt härtill ditt dyra kall förvälta t
På sådant sätt. Förneka dig ej nu,
Då vredens atrde kläder sig i vapen, j
Och tiden gäser upp i vréda vågor,
Rord af det heta äurne, du har kastat
In i dess sköte. Drag dig vist tillhaka, , ~
Tills stormen lägger sig, och allt det onda
Har brusat öfver brädden, och det rena,
Lifgifvande på grundfen stannat qvar.
Se’n blir det tid att komma åter, Biskop!
Och verka mera godt i Herrans frid.
Ansgarius,
Att vända ryggen till i farans timma,
Att från sin Herre och sin Konung fly,
Då han med fienden för lifvet kämpar,
Förrädiskt är, och den, som så beter sig,
Den spottar qvinnan på, den dräper mannen,
Och ingen ärlig hedning handlar så.
Men att bli Guds förrädare, är värre:
Det ropar eld från himmelen: jag ryser
Yid denna tanke. Clemens! gode Clemens!
Hvem blåste den in i ditt rena hjerta?
Hvi vill du den med fagert sken förgylla?
I nöd, i död Gud sina trogna pröfvar,
Ye den, som icke profvet håller, broder!
Hans verk skall falla, som ett hus på sand,
Och bättre vore, att han aldrig börjat.
Clemens.
Hogvördige! oss hota tidens tecken;
För tidigt faller du, vår kyrkas hufvud,
’S
$***. Tféf®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
