- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 3 /
254

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ejtaw—––––––––––––––––––––––––––-

TREDJE UPPTRÄDET.

Kapellet.

Kyrkvaktaren (inträder med en lykta’)
Jag stiger in, fast här är mörkt.

Den,#som bär ljus i handen, flyr ej mörkret,

Men mörkret honom. Bär jag lyktan lågt,

Så följer mig en afundsman, min skugga;

Och ljus och skugga synas vara bröder,

Så troget följa de hvarann i lifvet.

Men sätter jag min lykta upp i hvalfvet,

I templets himmel, då är allting glans,

Och ingen vet, hvart skuggan tagit vägen.

Ju högre upp, dess renare är ljuset:

Den hemligheten har jag genomgrundat;

Ty jag har länge gått omkring med ljus;

Och tändt upp eld, och vaktat Herrans hus.

(Han börjar påtända ljusen i Choret > och sjunger:)
Tänd, ljusen, tänd ljusen till aftonsång:

Du hör ju derute de dödas gång.

De mysa åt ljuset
I härliga huset.

De sågo ej ljuset i dag eller går:

De sågo ej ljuset på natt och år.

i

Julnatten är klar, och de döda stå,

Och skåda den stjernan på himmelen blå.
De svinga i glansen,

Hej! lustig går dansen.

Låt dödmänner dansa, låt ringen gå —
Det är ju så sällan de dansa få.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free