Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p Ansgarius. f
Yar mig här välkommen,
Om du är dödens ande, sänd af Gud,
Att mig bereda till den sista timman!
Jag bäfvar ej. Säg ut ditt ord, träd fram!
När jag mitt kall fullbordat, dör jag gerna.
Alrik.
Det är ej dödens $^de, som du ser:
Frid, lif och glädje jag dig Önskar, Herre!
Och mig välsignelse af dina händer.
Ansgarius.
Träd närmare! Jag börjar känna dig,
Fast annorlunda nu du syns än förr.
Du aflagt rustningen: din drägt är lätt:
Din kind är blek: din gång är tyst, som dödens.
En gång du gick med svärdet rakt emot mig,
Förutan svek, och slog med öppet våld.
Nu grundar du i lönn på mord, och döljer
Ditt hjertas vildhet under veklig klädnad.
Fort, blotta dolken! jag är redo, yngling,
Och göm den icke längre under kappan.
Har jag förtornat dig, så skona ej
Mitt usla lif; men ett af dig jag beder:
Befläcka ej min Herres helgedom
Med syndigt blod. Dräp mig derutanföre!
Dock — unge Man! mig ömkar öfver dig.
Du är för ung, att viga dig vid brottet,
j» Tro mig, din höga själ är alltför god, Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
