Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det går ett ledsamt spöke kringom landet,
En farlig tvinsot, som dess styrka stjäl.
Med nya läror, nya tänkesätt,
Och usel är den samdrägt, deraf kommer.
Nu vill man väl, att jag, som Konung är,
Skall gå emellan, lyfta upp* min hand,
Och bjuda lugn mot makterna, som kämpa.
Men ho, som dristar sig att lägga handen
På det Gudomliga, på Gudars verk,
Han drager handen lam och kall tillbaka.
Jag hvilade. Med stilla råd jag sökt
Att länka hop, hvad sönderbrutet var,
Och väntade merTäkedom af tiden.
Den mannen, som här står, Ansgarius,
Från Södern kommit hit med annan lära,
Förkunnande en okänd, högre Gud,
Om hvilken förr blott dunkla sagor hördes,
Som sakta vindar från aflägse land:
Man visste icke, hvarifrån de kommo.
Han fredligt vandrat inom denna stad,
Var borta, återkom och lärde många
Sin nya vishet utan våld och svek.
Ej trodde jag, att denna mannens sinne
Var ondt och vidrigt, att han ville hviska
Oss död i örat; ty hans lif var fromt,
Och sanning lästes i hans öppna panna.
Jag älskat honom, och hans gudatro
Oskyldig trodde jag, som många andra,
Och säger icke nu, att jag bedrog mig.
Men jag har hört och funnit med bekymmer,
Att folket rotat sig i hat och ifver
Vårt göda gamla har uppblandadt blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
