Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r Men på din fråga, Lagman! vill jag svarå:
Den eld, från mig gått ut, har ej förtärt,
Men lyst hugsvalande i nattens mörker
Med stilla stjernglans öfver Björkö stad.
Oldur.
Du stilla suttit: ej med egen hand
Du brott begått: re’n kan du visa den
I höjden, menar du, och fri dig svärjå.
Men utur djupet af ditt slutna bröst
Ha brottens själ och tanka alltid flutit,
Och dina tjenare, de svarta Munkar,
Begärligt fattat vinken, och fört ut
Det hemska verk, dem du har tänkt och velat.
Oskyldig héter du: inspekt du står
I helighetens fagra sken och mantel,
Med hjertat svart af lömskt förräderi.
Men nu vi kommit ränkorna på spåren,
Och mängdens ögon börja öppna sig,
Som förr förblindades af glansens strålar.
Med mörka gåtor du dig mer ej reder;
Ty folket söker sanning, kräfver sanning
Och klart bevis: med vittne jäfva vittne!
Kan du det ej, så spar din tungas ord:
De äro ugglerop vid middagstiden.
Ansgarius.
Mitt rop är svagt, och det kan öfverlarmas
Af vapensorl och buller. Jag är tyst;
Men blodets rop från jorden tiger icke.
♦
«***-— –––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
