Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,–––––––––––––––––-
Din kärlek mera än din hjelp mig gläder; r
Ty öfver mig en härlig kraft går ned,
Som högt uppöfver jordens gräns mig lyfter. !
Vill Gud min död, du kan mig ej bevara; |
Men ämnar ban min svaga lifstråd spara,
Jag oforbrännlig skall i elden stå^
På spjutens uddar som på blommor gå.
Qvinnan.
Du bjuder, och jag lyder. Du är helig —
Men öfver mina tårar sjelf jag råder,
Och jag vill gråta jordens hjerta mjukt:
Kanhända då att menskohjertan lenas.
(.Hon går vördnadsfullt åt sidan. En hvit dufva svåfvar
öfver Ansgarius.)
En Bonde.
De onda tecken komma. Ser du fogeln,
Som fladdrar der med sina hvita vingar?
Oldur. .
Lägg pilen på, skjut olycksfogeln neder!
(Bonden spänner sitt armborst, lägger pilen på och syftar.
Oldur rycker af honom bågen.)
En evig måttning! — dufva du är min.
{Han skjuter bom.)
Fördömda, skrumpna hand, som icke duger!
De späda dufvor häda mig i synen.
Du är för gammal, Oldur! du bör dö.
(Han kastar armborstet ifrån sig. Dufvan höjer sig sakta och
försvinner.) A
––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
