Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’§* –––––––––––––––––––––––––––––––
jr Erfarenhetens systrar —fastän nu
Allt gammalt flys och ratas — och bedyrar,
Att icke jag och denne Christne mannen
Gå båda fria, lefvande, af tinget.
Hit är han kallad, att till rätta stå;
Det skall han ock, så sant jag Oldur heter,
Och ännu Svenskar lefva. Dom skall gå
Ur annan mun, om icke du vill dömma.
Till trädets rot är blanka yxan satt.
Ej båtar återgång: här huggas skall,
Och trädet stupa eller bilan springa.
En Bonde (svänger sin hillebard).
Friskt lif, J Mannar! hvarför sofven J?
Vi sope ren de gamla Gudars boning.
- Jag färdig ar att första slaget slå.
Förderfvets storm mig blåser kall på hjegsan.
Hör, Kung! han susar hemsk omkring oss redan:
Han kommer — än en stund, och hatets vigg
Vill hålla gräslig skörd ibland oss alla;
Och de, som öfverblifva, få ro hem
I bräckta båtar uppå blodats böljor.
Spar landet, Konung! lyssna till min röst:
Alrik (bryter sönder hillebarden).
Skört är ditt vapen. Skaffa dig ett bättre!
Vet, ekens rot står djupt i jordens famn,
Och på dess krona hvila himlens stjernor.
(Upplopp och skrammel af vapen i grunden. Dofva stridsrop.)
En gammal Bonde.
Jag kan ej sitta längre här och tiga :
Af^fasa reser sig mitt glesa hår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
