Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Nicander. Lefnadsteckning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För sådan flärd och sådan sanslös yra,
Som tär sig sjelf i dårande begär,
Ej stämde Han till sånger opp sin lyra,
Ilvars gömda aska vi begråta här. —
Ej den kaskad, som grannt för ögat spelar,
Men faller ned och intet duggregn delar
A t markens ros, han var — en gyckeldröm;
Nej, denna klara, friska vattuström , v
Som på sin yta dagens konung speglar
Och himlens blå och stjernans milda glans,
Och som, hvarthän han genom fälten seglar,
Välsignande befuktar gräsets krans,
A t vandrarn bjuder svalkande sin bölja ,
Och, der han går bland fjellar att sig dölja
J underjordiskt, hemligt, stilla lopp,
Sin guldsand kastar uti dagen opp.
Dock äfven här sig många missljud blanda
Med harmoniens klara y rena ton,
Hvem kan en tafla utan skuggor randa ?
När utan något moln stod himlens zon?
Ju längre upp som själen vingad stiger,
Och sig åt ljuset och dess huldhet viger,
Ju bittrare, att åter från dess höjd ’
Sig sänka ned till jordens tomma fröjd.
Och hvem förstår väl eller mäktar fatta
Vet tysta qval, som skaldens inre tär?
Han mer än andra åt sin konst får skatta, ’ J ’
Och känna djupt, att han af stoft ock är.
Förlåten då, J vänner af det sköna!
Om J hos honom månget fel fått röna,
Som ingen annan i sin boja bandi
För jordens värf ej blick han fick, ej hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
