Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farväl, du hembygd för den stilla freden,
Som mina första fröjders vittne var!
Förskingren eder, hvita lamm, på heden;
Af eder nu herdinnan afsked tar.
På blodigt fält och ibland krigarleden
Jag om en annan hjord nu vården har.
Mig fängsla icke mer de fordna banden;
Jag kallad blifvit af den store Anden.
Han, som till Moses, talande sig sänkte
I buskens eld, när han på Horeb stod;
Som Pharaos härar i hans händer skänkte,
Som gaf den fromma David himmelskt mod,
När Goliath i sin jätterustning blänkte :
Han, som mot herdarna är huld och god,
Ur ekens grenar sade.mig de orden:
»Gack ut! För mig du vittna skall på jorden.
I koppar skall du dina lemmar snöra,
Med stål du täcka skall ditt späda bröst.
Ej männers kärlek får ditt hjerta röra;
Dig far ej dåra låga lustars röst.
Ditt hår ej brudens kransar pryda böra,
Och intet barn skall hvila vid ditt bröst;
Men med triumfens kransar, krigisk lycka
Jag framför jordens qvinnor dig skall smycka.
Ty, när sig re*n de tappraste förfära,
Och Franklands sista öde nalkas — då
Skall du min helga oriflamma bära
T striden fram, och stolta segrar’n slå,
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
