Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•**£
P Väl är hon den förnämstes hyllning värd;
Ett redligt hjertas trogna kärlek är
För henne nog — och sådan är den lott,
Som jag, med denna hand, vill bjuda henne.
La Hire! du äfven? Två medtäflare,
I hjeltedygd och krigisk ära lika!
Skall du, som mina fiender försonar,
Och fralsar riket, reta mot hvarann
De tvenne bästa vänner, som jag äger?
En blott, och ingen mer kan äga henne:
Och hvar af dem är*rärd ett sådant pris:
Nu tala sjelf! ditt hjerta måste dömma.
Den ädla Jungfrun synes öfverraskad,
En blyg förvirring färgar hennes kind.
Må hon få tid, att fråga sjelf sitt hjerta,
Att anförtro sig åt sin vän, och lösa
Inseglet från sitt blygsamt slutna bröst!
Den stund nu kommen är, då äfven jag
Kan systerligt den stränga Jungfrun nalkas,
Och bjuda henne ett förtroget hjerta.
Man låte oss forst qvinligt öfvertänka
Det qvinliga, och tåligt man förbide
Hvad vi besluta skole.
Men hennes Önskan sträfvar ej så högt;
CarL
Sorel (träder närmare).
Carl (i begrepp att gå).
Låt så vara!
IV.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
