Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
Johanna.
Om himlen vill, att jag med seger krönt
Ur dessa dödens strider återvänder,
Så ar mitt verk förrättadt — och herdinnan
I kungens borg ej mer att göra har.
Dig manar andens stämma nu, och kärlek
Uti det gudafyllda bröstet tiger.
Men — tro mig! evigt han ej tiga skall.
Du, räddande, har tusen lyckliggjort;
Men, med att lyckliggöra en, du slutar!
Dauphin! är du vid himlens under trött,
Då deras redskap du förstöra vill,
Och draga ned till jordens låga stoft
Den rena Jungfru, som dig Herren sände?
Klentrogne dödlige! J blinda hjertan!
Kring eder strålar himlens härlighet,
Dess under vecklas ut för edra ögon!
J skåden dock i mig en qvinna blott.
När klädde sig en qvinna i metall,
Att blanda sig i männers vilda strider?
Ve mig, om Herrans hämndesvärd jag förde
Uti min hand, och i ett fåfängt hjerta
Dock kärlek kände till en jordisk man!
Mig varit bättre då, att aldrig födas!
Jag säger eder: talen så ej mer!
Då vredgas anden och sin låga släcker. «
Blott blicken af en man, som mig begär,
Vanhelgar mig och kommer mig att fasa.
Carl (Jättar hennes hand).
Johanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
