Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hela Franska jorden kunde icke
För dina jätte-önskningar förslå.
Nu forst jag helsar Er som Konung, Sire!
Ty kronan darrade på edert hufvud,
Så länge denna kropp en ande hyste.
En högre hand än vår har honom fällt.
På Franska jorden ligger han, som hjelten
Uppå sin sköld, den han ej lemna ville.
For honom bort!
(Soldater upplyfta Talbots lik och bortbära det.)
Frid vare med hans stoft!
En värdig minnesvård jag reser honom.
I medelpunkten af det Franska riket,
Der han förblödde, må hans ben få ro,
Så långt som han, än ingen ovän trängde —
Hans grafskrift vare rummet, der han hvilar!
Fastolf (öfverlemhar sitt svård).
Sire! jag är nu er fånge.
Nej! kriget ock den fromma pligten vördar.
Till grafven, fri, ni följe eder herre!
Men skynda, Du Chatel! Min Agnes bäfvar,
Befria henne från sin grymma fruktan,
Förkunna, att vi lefva, att vi segrat,
Och för den dyra i triumf till Rheims!
Carl (sedan han stillatigande
betraktat den döde).
Carl (återger honom svärdet).
Icke så!
{Du Chatel går.)
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
