Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orleanska Jungfrun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re*n Konungen är prydd med festlig skrud,
Och Rikets Pairer sig församlat alla,
Att ståtligt bära konungens regalier.
I Cathedralen strömmar folket in,
Och glada sånger ljuda, klockor klinga —
O! jag förmår ej bära denna fröjd!
(,Johanna lyfter henne sakta upp. Agnes Sorel gör ett kort
uppehåll, under det hon nära betraktar Johannas ansigte.)
Men du förblifver allvarsam och sträng,
Du skapar lyckan, utan ^att den dela.
Ditt bröst är kallt, du känner ej vår glädje.
Du skådat himlens härlighet, o JungfruI
Och ingen jordisk fröjd ditt hjerta når.
(Johanna fattar häftigt hennes hand; men låter den
genast åter falla)
Lägg af dig denna rustning! Kärlek fruktar
Att nalkas detta stålbetäckta bröst.
En qvinna blif, och du skall kärlek känna.
Dig älskar Dunois. Hans ädla hjerta,
För äran öppet blott och hjeltedygd,
För dig af ren och helig känsla glöder.
O J det är skönt att älskas af en hjelte;
Men skönare ändå att honom älska.
Du hatar honom! Nej! du kan ej älska —
Ty huru kunde du väl hata honom?
Man hatar endast den, som oss beröfvar
Johanna,
O Agnes! säg, hvad fordrar du af mig?
Sorel.
(Johanna vänder sig bort med af sky)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
