Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•**’ » ’***2
P Maximilian.
Min Gud! hvad får jag höra?
Frans.
Låt mig först gå afsides och gjuta en medlidandets
tår öfver min förlorade broderi Jag borde tiga för evigt;
ty han är eder son; jag borde cvinnerligen dölja hans
vanära; ty han är min bror. Men att lyda er är min
första, bedröfliga pligt; — derföre förlåt mig!
Maximilian.
O Carl! Carl! Om du visste, huru grymt ditt
uppförande plågar din gamla faders hjerta! Ach! en enda
glad tidning från dig skulle lägga tio år till min l^pid,
då nu hvar och en, som jag får, förer mig ettsteg
närmare grafven.
Frans.
År det så, gamle man? — då farväl! — då skulle’
vi i denna da£ få rifva af oss vårt hår öfver eder lik-,
kista —
Maximilian.
Vänta, vänta! Detta lilla korta steg återstår ännu.
Låt honom få sin vilja fram! (han säiter sig ned.)––––––-
Och han vedergäller fädernas missgerningar inpå
barnen, allt intill tredje och fjerde led. Låt det gå
sin gång!
Frans (tager brefvet ur fickan).
Ni känner vår Correspondent. Jag ville låta hugga
ett finger af min högra hand, för att kunna säga: han
j är en lögnare, en svart, giftig lögnare. Stilla er, min
g jfr*.–––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
