Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans (faller honom om halsen).
O! att han icke bure namnet Moor! att mitt hjerta
icke klappade så varmt för honom! Den
gndlösa-kärleken, som jag ej kan utrota, skall en gång anklaga mig
på den yttersta dagen.
Maximilian.
O! mina förhoppningar! mina gyllene drömmar!
Frans,
Ja! dem känner jag nog. Det var just dit, jag ville
komma. Den eldiga ande, som brinner i den pojken,
plägade ni alltid säga, som gör honom så känslig för
allt stort och skönt, denna öppenhet, som ur ögat
återspeglar hans själ, denna innerliga Ömhet, detta
manliga mod, denna stolta ärelystnad, denna fasta vilja,
alla dessa sköna, glänsande dygder, skola en dag göra
honom till en varm vän, en förträfflig medborgare, till
en hjelte, till en stor, stor man. Ser ni nu, min far?
Den eldiga anden har utvecklat sig, spruckit ut, och
härliga frukter har han burit. Se denna öppenhet,
hur skönt den har skrufvat sig till fräckhet! Se denna
Ömhet, huru sött den. läspar för koketter, hur känslig
den är för en Phrynes behag! Se detta eldiga genie,
huru på sex år det så totalt har utbrändt oljan i hans
lifslampa, att han är vorden till bara ben och skinn —
och der kommer folket, och är oförskämdt nog att
peka på honom och säga: v>(7est Famour qui å fait Qa!r>
Ach! se detta djerfva förslagna hufvud, hur det smider
och utför planer, för hvilka en Gartouche’s och en
Guntlacks hjeltebragder försvinna till intet! Och när
^^först dessa präktiga frön växa upp till full blomma, ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
