- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 4 /
195

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––-

K

uppgifver allt hopp om honom. Gubben tillskrifver
sig sonens död och — blir sjuklig. — En vacklande
byggnad behöfver ingen jordbäfning, för att störta
omkull. — Han skall icke öfverlefva den underrättelsen.
Då är jag hans ende son — Amalia har förlorat sina
stöd, och är en lekboU för min vilja — då kan du lätt
förstå — kort och godt! allt går efter önskan — men
du får icke återtaga ditt ord.

Herman.

Hvad tfägér ni? — Förr skall kulan vända om i sitt
lopp och genomtränga skyttens eget hjerta — — räkna
på mig! låt bara mig hållas! Farväl! (Jhan går.)

Frans (ropar efter honom).

Hvad du gör, det gör du dig sjelf till godo. (han
följer honom med ögonen, så länge han synes , och utbrister sedan
i ett gr&tmildt skratt.) Hvilken ifver! hvilket nit! Huru
beredvilligt den inbilska dåren nu voltigerar öfver
ärlighetens råmärken, för att uppsnappa en fordel, hvars
omöjlighet står solklar för hvar och en, som icke är
rent af vanvettig. — (förargad.) Nej! det är oförlåtligt!
Han är sjelf en skurk, och tror likväl en annans ärliga
ansigte! Sorglös går han åstad att bedraga en redlig
man, och skall i evighet aldrig förlåta, att man vågat
bedraga honom sjelf. Är detta skapelsens beprisade
Underkonung? Så förlåt mig, moderliga natur, att jag
smädat dig för det du danat mig till lynne och gestalt
så olika med detta mönster, och befria mig snart från
hvarje tecken till likhet, som ännu återstår! — Min
aktning har du förlorat, menniska! och tillika med

–––––––––––––––––––––––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:45:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/4/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free