- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 4 /
202

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mfe».––––––––––––––––––––––––––––––––Wfe#

P Herman.

Det är jag icke, Nådiga Fröken! Se sjelf, om det
icke är eder bild. Ni lär väl sjelf hafva gifvit honom den!

Frans.

Vid Gud, Amalia! ja! det är verkligen ditt porträtt.

Amalia (som noga betraktat bilden).

Ja! det ar det. O! himmel och jord!

Maximilian (ångstfull vridande sina

händer).

\e! ve! Min förbannelse har mördat honom! Min
son är fallen i förtviflan!

Frans.

Och han tänkte på mig i skillsmassans sista, svåra
stund? då redan dödens svarta banér sväfvade öfver
hans hufvud, tänkte han ännu på mig?

Maximilian (högt gråtande).

Min förbannelse har jagat honom i dödens armar!
Min son är fallen i förtviflan!

Herman (för sig sjelf).

Jag uthärdar icke denna jemmer — Farväl, gamle
herre! (sakta till Frans.) Hvarför gjorde ni detta?

(han gar hastigt sin väg.)

Amalia (springer efter honom).

Vänta, vänta! Hur voro hans sista ord?

%

Herman (ropar tillbaka).
Hans sista suck var Amalia. 0

{Han går.)

*–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:45:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/4/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free