Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— –––––––––––––––––––––––––––-—-t**®
^ Amalia. r
*
Nå, jag måste väl höra då; Frans von Moor har
nu blifvit Nådig herre.
Frans,
Ja! riktigt! det var just det, hvarom jag ville tala
med dig. Maximilian har gått till hvila i sina faders
grift. Jag är herre. Men, ser du, Amalia! jag ville
vara det helt och hållet. — Du vet, hvad du varit i
vårt hus; du ansågs som Maximilians dotter: hans
kärlek till dig öfverlefde honom sjelf — det skall du *väl
aldrig förgäta?
Amalia,
Aldrig, aldrig. Hvem kan vid ett muntert bord
lättsinnigt frossa bort ett sådant minne?
Frans.
Fadrens kärlek måste du belöna i hans söner.
Carl är död. — Häpnar du? Svindlar du? Ja! i
sanning! den tanken är så smickrande, så sublim, att den
till och med öfverväldigar en qvinnas stolthet! Frans,
som nedtrampat de ädlaste Fröknars förhoppningar.
Frans kommer och bjuder en fattig, utan honom
hjelp-lös flicka sitt hjerta, sin# hand, och tillika med dem
allt sitt guld, sina parker och slott. Frans, den
af-undade, den fruktade, förklarar sig frivilligt för
Ama-lias slaf.
Amalia.
Hvarföre klyfver icke blixten den tunga, som
uttalar ett sådant nidingsord? Du har mördat min
brud– gum, och Amalia skulle kalla dig sin make? dig? Å
«***–––––––––––––––––––––––––––––––- Hf#«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:45:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/4/0256.html
